Cykelbränna och bonk

Idag blev det en skön tur med Nypan och Danne i den värmande vårsolen. Min bleka kropp fick smaka på solen, jag brände mig som vanligt. Det händer varje år och jag kommer aldrig att lära mig.

Det blev en fin tur upp till Alsta, strax utanför världsmetropolen Örsundsbro. Där blev det fika med nybakad bulle och marängtårta. Gott gotti gott gott. Farsan anslöt när vi nästan var klara med fikat så vår lilla klunga blev en kvartett. Tempot var bra och det började kännas att det är för långt mellan mina träningspass.

När min mätare passerade 80km så började jag krokna, för lite träning och kanske för lite att dricka. Vägen över i1 blev slitsam. Vår klunga växte ytterligare när Lelle och Tomas anslöt. Jag släppte hjul efter några kilometer och tog mitt eget tempo hem till ett par koppar kaffe och Liège-Bastogne-Liège på TV:n. Andy Schleck avgjorde med en stark attack och gick solo de sista 15km till mål.

Imorgon kommer mina stackars armar att flagna bort.


Datorn stannade på ganska precis 95km med en medelhastighet på 29,7km, och dp snittade jag inte snabbare än 22km/h de sista 10km.

Premiär i vårsolen

Idag blev det premiär i dubbel bemärkelse. Både för den nya cykeln och för kortkort i Sverige. Den nya hojen fungerar fint men jag hade monterat styret någon mm snett, det känns lite i ena axeln efter 8mils cykling i propagandaväder. Ett rullsnitt på 37,7km på jungfrufärden, jag var glad, cykeln var rapp och styv. Meridan väger in på strax under 6,5kg inklusive pedaler, dubbla flaskställ och polarsensor.

Merida Scultura Evo

Jag kränkte en klunga hofare brutalt uppe på I1. De satt och söndagsåkte i solen så jag passade på att kränka dem rejält i en av de sega backarna. Dom såg mig inte när jag kom glidande bakifrån så jag ställde mig upp och accelererade. Satte mig ner med perfekt timing med händerna uppe på styret och gled förbi dem i 40knutar uppför.

Om det inte hade varit för den årliga påskmiddagen med släktingarna hade det blivit en lång runda, det var en sån där dag då man kan cykla hur långt som hälst, konstant leende.

Jag sörjer fortfarande Flandern resan, men för att hedra en av de få riktiga cykelnationerna i värden så blev det den flamländska-mästartröjan idag.

Två heldagar i Belgien för 70000kr

Det som kunde ha varit så bra blev ett helvete, hela Belgienresan kantades av problem. Det började redan vid bilresan. Johan hade fixat en finfin Renult Traffic-buss, gott om plats för oss fyra och våra cyklar. Problemet var bara att den hade dubbdäck. Vi styrde trotts det söder ut. Patrik ringde till trafikstyrelsen och Motormännen för att få ett besked om vi kunde komma in i Tyskland med dubbarna eller inte. Trafikstyrelsen hade inte den blekast medan Motormännen visste, nej vi skulle inte bli insläppta i Tyskland med vinterdäcken på. Jag ringde Hertz och försökte få fram en lösning. Hertz i Jönköping hade ingen tillräckligt stor bil inne, detsamma gällde Köpenhamn. I Malmö fanns det en men med dubbdäck och inga sommarsulor på firman. Vi fick vända om till Bromma där vi fick vänta på att sommardäcken skulle transporteras från Hertz lager i Märsta till däcksverkstaden.

Tillsist var vi påväg. Vägnoterna från googlemaps funkade kanon tills vi kom en bit in i Belgien. På något underligtvis hamnade vi vilse, två gånger. Vi fick se både Liége och Bryssel i morgonrusningen. Som tur var så avsäger jag mig allt ansvar för felkörningarna, jag varken körde eller läste vägnoterna.

Väl framme vid hotellet så gav vi oss ut på stan i jakten på pasta. Överkokt spagetti för ca 100kr plus dricka och kaffe kändes nästan prisvärt. När hela gänget var samlat så rullade vi ut för att sträcka på benen. Trotts den långa bilresan kändes benen pigga. Vår lilla svenska klunga bestod nu av åtta man trotts att Nypan tvingats att avbryta resan i Jönköping och vända hem.
Ute och rullar.

Efter cykelrundan och upphämtandet av nummerlappar så var det dags för mer pasta och en Belgisk variant på fulöl. Jupiler, smakade som vilken Carlsberg som hälst. Sen var det dags att sova, 18timmar i bilen kändes. Klockan skulle ringa 04:20.
Staffan och Vic avnjuter varsin Jupiler.

4:30 kommer Toni upp och säger att cyklarna är borta, första tanken är att han jäklas. Jag drar på mig vindvästen och glider ner för marmortrappan i mina spurtklossar. Cyklarna är borta. Om det är möjligt att vara tröttare än vad jag brukar vara 4:30 på morgonen så blev jag det nu. Fyra av våra åtta cyklar saknades. Tjuvarna fick med sig cyklar för nästan 200.000kr. Staffan försökte få städerskan, den enda i personalen på hotellet att ringa polisen, det misslyckades totalt. Vi fyra cykellösa fick helt enkelt finna oss i att inte cykla.
Min kära spanjorska som jag troligtvis har sett för sista gången.

Strax innan 9 hälldes dagens första Belgiskaöl upp, efter det att polisanmälan var skriven så kunde vi bara vänta på att Viktor, Martin, Peter, Micke, Johan och Christoffer skulle ta sig i mål. Vi drack mer öl och gav oss ut efter banan för att hejja. Martin passerade i bra fart, Viktor missade vi. Han hade kamouflerat sig väl och hade varken rätt färg på kläder eller hjälm.
I väntan på våra vänner passerade de som körde de kortare sträckorna.

När alla väl var i mål fixade Toni lite mackor åt alla och mer öl.
Martin berättar krigsminnen för Staffan.

Det gick åt ett par öl den här dagen.


På söndagen åkte vi till den mest berömda stigningen utefter banan för att kolla på proffsen. Vi fick bra platser, nära toppen på Muur-Kapelmuur och nära både öltält med Leffe i kranarna och ett stort grilltält. Alla bilder är klickbara för större format.

Vi var tidigt på plats för att få bra platser vid Muur-Kapelmuur.

Först kom Minioerna som höll en imponerande fart.

Johan, Patrik och Toni håller koll på proffsen på restaurangens TV.

Sen kom damerna slitandes uppför pavén.

Muur-Kapelmuur fylldes på med folk. Proffsen närmade sig backen.

Med Leffes hjälp blev jag, Peter och Micke på topphumör.

Eddy, eller en look-alike visade publiken hur backen skulle tas.


Proffsen slet sig upp för backen. Här Daniele Nardello.

Andra undrade bara när den eländiga backen skulle ta slut. Matthieu Ladagnous och Kevin Neirynck.

Dagen har ägnats åt att prata med mitt försäkringsbolag, Folksam. Där verkar man till och med tvivlande på att jag varit i Belgien överhuvudtaget och än mer tveksamma till att jag ägt en cykel. Kanske får jag anledning att såga mitt första företag vid fotknölarna här på bloggen. Jag hoppas att försäkringstanten bara hade en röd, dålig dag idag. To be continued...