Mallorca med Team Abus-NutriXXion

När Abus-NutriXXion bjöd in till ett par dagars cykling i den spanska vårsolen så var jag inte sen att tacka ja. Samma sak gjorde sju andra svenskar och en hel klump tyskar och engelsmän.

Vi bodde bra vid Playa de Palma, tysksidan av Palma, på hotell Luz Marina, fyra spanska stjärnor dvs som vilket Scandic som helst men med oisolerade väggar, sämre frukost, hårdare kuddar, men med havsutsikt.
Utsikten från balkongen lämnade inte mycket att klaga på.

Det blev fyra dagar med cykling varav tre med Team Abus-NutriXXion. Den första dan missade vi teamriden då vårat flyg anlände för sent på dagen. Vi svenskar tog en tur till klostret i Randa som ligger på den enda egentliga bergsknallen på östra sidan av ön. Stigningen är 4,8km med en snittlutning på 5,6%, nästan en åkbacke alltså.

Tillbaka på hotellet styrde vi stegen mot baren. Una grande Cervesa! Eller två… Sen var det välkomstmöte, alla var civilklädda utom vi svenskar som visade vilka dom verkliga proffsen var. Iklädda cykelkläder och med varsin öl i handen.

Lite bilder från dag 1:
Svenskgänget och Tommi lämnar Palma.

Jag påväg upp mot klostret.

Jag tror bestämt att det snöade i Sverige när den här bilden togs.

På torsdagen samlades alla runt teamets lastbil för att fylla flaskor och proviantera. Floppen med den såkallade provianten var att alla barer innehöll nötter, inget att äta för mig alltså. Som tur var hade jag slängt ner ett par SweBar i packningen. Det var en brokigskara cykelhandlare och återförsäljare, vissa såg ut som om dom kunde det här med cykel och andra som om det var första gången dom skulle cykla. Efter lite om och men kom vi iväg. 1:30 till fikat, alla ska med. Jag såg framför mig en ordentlig spansk macka med tomater och torkad skinka, tji fick jag. Det blev en kopp kaffe. Efter fikat delades gruppen upp i två, en som cyklade tillbaka till hotellet och en som fortsatte. Jag valde självklart den senare. Efter vändpunkten i Felanitix höjdes tempot rejält. Jag gick med runt blad dem som höll tempot och gick med i några kortare utbrytningar. Benen kändes bra helt enkelt.

Lite bilder från dag 2:

Samling vid servicebussen.

Carsten rullar i vårsolen.

Dax för fikastopp, skönt att ha en teambil bakom sig helatiden.

Massvis med tysk kolplast.

Den här killen, på tempocykel, såg till att det rullade på

På fredagen upprepade sig gårdagens morgonprocedur. Alla rullade i väg över strandpromenaden i samlad trupp upp till Lluchmayor där grupperna delade på sig. Jag och Matthew var de från Sverige som följde med i den snabbare gruppen som skulle till Randa. I Porres stannade vi för fika, jag smackade till med en redig bit Käsesahnetorte tillsammans med en av engelsmännen. Proffsen tittade lite skeptiskt på oss medan dom drack sitt kaffe. Några av dem delade en chokladtåretbit på tre man.

Underteckand, någonstans på den spanska landsbygden.

Fikastopp i Porreres.

Av förklarliga skäl så blev det inga bilder taget påväg upp till klostret då jag låg på rött under nästan hela stigningen. Jag försökte bita mig fast i den främsta gruppen som snabbt bildades men tvingades släppa iväg fyra stycken med ca kilometern kvar. Bilder kommer förhoppningsvis senare från den fotograf som vi hade med oss på torsdagen och fredagen.

Konrad på Corratec försåg oss med teamcyklar, inget att klaga på mer än att styret var riktigt dåligt och klent.

Efter återsamlingen vid backens fot var det fullgas tillbaka mot hotellet och den väntande ölen. Någon släppte hjul en bit framför mig i klungan och det sprack av. Ett par av oss jagade de fyra i fronten i några mil utan att komma ikapp. Dom var för starka på slätan helt enkelt.

Lördagen började på samma sätt som de övriga dagarna men starten skulle vara en timme tidigare, vilket passade oss svenskar utmärkt eftersom vi hade lärt våra nyfunna tyska och engelska vänner snapsvisor under kvällen innan. Det blev en ganska lugn tur men farten var bitvis hög, framförallt på slutet. Det blev en riktig suprice eftersom turen gick till Randa. Eftersom det inte hade funkat att bita sig kvar i bakhjulet gången innan så provade jag att sticka direkt istället. Fredrik gjorde mig sällskap i början innan han droppade bak. Halvvägs upp kom tre av dem ikapp, jag bet mig kvar till näst sista kurvan där benen sa upp sig.

Våra cyklar

Eftersom jag har en förmåga att dra åt mig regn så började det regna på hemvägen. Jag klarade mig fint, hade bra och fina KBCK-kläder. Anders hade oturen att gå på hjul och hamna i diket med någon mil kvar in till Palma. Med tanke på hur mycket sten och skräp det var i diket så gick det bra. Abus-hjälmen gjorde bevisligen sitt jobb. Jag tror och hoppas att det inte blev värre än de skrapsår och lite mörbultade mjukdelar som konstaterades nästan direkt.

Anders rullar hem i regnet på strandpromenaden

Tillbaka på hotellet klämde jag en hamburgare i hotellbaren, första lunchen den här resan. Proffs äter tydligen inte lunch, har jag konstaterat. Övriga konstateranden är att proffsen kan vara snabba när dom väl vill och att det är otrolig skillnad i fart mellan dam och herrproffs. Vidare konstaterade jag att dom inte är något vidare vindskydd, det gäller båda könen, dom borde äta lunch.

Påväg hem slarvade Lufthansa bort vårat bagage under mellanlandningen i Frankfurt men igår leverades det hem till dörren av Jetpack. Tur var det, det hade blivit dyrt annars.

Tack mina reskamrater, Team Abus-NutriXXion, Abus och Corratec för ett par bra dagar på Mallorca!

Våra cykelrundor i Garmin connect:
Svenskrundan
Team ride 1
Team ride 2
Team ride 3

Länkar:
Team Abus-NutriXXion
Abus
Corratec

Vinterrull

Idag var en perfekt dag för lite träning. Det hade blivit lite mildare under natten och termometern höll sig på rätt sida om -10-sträcket när jag rullade iväg. Jag tog en av mina vanliga rundor helt enkelt för att jag saknade fantasi och så vet jag att underlaget är helt ok att cykla på där, trots att det ligger lite snö ute. Jag hittade bara en annan cyklist att cykla om på hela rundan. Om det hade varit tre söndagar innan vätterrundan hade jag inte kunnat räkna dem.

Det blev bara 58km cykling. Kungsängen, HT, Varpsund, Bålsta, Bro och tillbaka till Kungsängen. Dubbdäcken och vinden gjorde sitt till för att det skulle bli jobbigt ändå. Jag var ganska nöjd när jag var hemma och kunde krypa upp i soffan och kolla på jordens tråkigaste cykeltävling, Tour of Qatar. Det är liksom öken, lite asfalt, mer öken och om cyklisterna har tur så blåser det dessutom kantvind. Tom Boonen vann dagens etapp och med den också sin andra seger för året. Jag tror att den forne, något skamfilade världsmästaren därmed har tangerat antalet segrar från förra året.



Bitvis hade dom glömt att ploga