söndag 30 september 2007

Extra Bearnaise, tack!


Badrumsvågen står på måttliga 72,6kg, en normal vikt för min längd men det har inte alltid varit så. Jag har aldrig varit överviktig men min kropp har haft mer eller mindre fett, just nu är det mindre än vad det har varit på länge.

Jag har alltid tränat men ibland har det kommit saker emellan, skador, arbete, skola m.m. Det största avbrottet jag har haft från regelbunden träning var när jag startade mitt företag, de tre första åren tog det all min tid plus lite till. Jag levde på snabbmat, konditionen var kass. Ibland var det veckor mellan träningspassen. Vågen stod på lite mer än idag, runt 76kg men procenten fett i kroppen var betydligt högre än idag.

Vändpunkten kom, våren 2006, när vi satt på vårt vanliga lunchställe, jag hade beställt en Hawaii med bea, en riktigt dålig kombination. Jag åt bara halva, skrapade bort såsen, struntade i kakan till kaffet. Dagen efter beställde jag en ny racercykel, inte för att jag inte hade någon tidigare, jag bara kände att allt skulle vara nytt. Cykeln kom två veckor senare, en vacker spanjorska i lätt och styv svart väv. Den 19juni 2006 fick hon testa på den svenska asfalten för första gången. Det gick lätt, farten var god, trotts den bristande träningen de senaste 3-åren. Har man engång väl lärt sig att cykla glömmer man det aldrig.

Sedan den 19juni 2006 har det aldrig blivit färre än tre träningspass i veckan, förutom vid förkyling. Det ska aldrig bli färre pass. Jag äter mer mat än tidigare men betydligt nyttigare. Nu kryper det i kroppen om jag inte har tränat på ett par dagar, jag måste cykla. Vikten i siffror bryr jag mig egentligen inte om även om jag kan träna bort mer fett. Nu äter jag en pizza igen, någon gång ibland, men jag hoppar över Bearnaisen.

måndag 24 september 2007

El Chupete

Carlos "El Chupete" Sastre gick igår imål som total 2a i Vuelta a España. Det här blir en kort hylning till den 32-årige Madrid-sonen som alltid placerar sig väl i de stora tourerna utan att synas eller höras i media.

Förra året körde han alla tre tourerna, Girot som hjälpryttare åt Ivan Basso, touren och Vueltan som kapten för sitt danska lag, CSC. Placeringssiffrorna talar sitt tydliga språk, Girot(43), Touren(3) och Vueltan(4). I år skippade han Girot för att sattsa helhjärtat på Touren och hemma tävlingen, Vuelta a España. Resultaten blev åter bra, Touren(4) och Vueltan(2). Trotts alla fina placeringar vet ytterst få svenskar vem den tystlåtne spanjoren är. En pall placering i världens största, årligen återkommande sport arrangemang är inte stort nog för att få uppmärksamhet här i cykelns U-land.

Det jag beundrar Sastre för är att han kämpar på i det tysta, utan några kända diva later, han vinner nästan aldrig men han är trotts det nästan alltid med i toppen, han kämpar, sliter och ger aldrig upp. Tempotkörningen är hans stora akilleshäl, det är där han förlorar segern i treveckors-loppen, visst han har blivit bättre och förbättrar sig ständigt, det räcker inte för att vinna Tour de France men nästa år står han överst på prispallen i Madrid.





fredag 7 september 2007

Så där ja!

Nu börjar utseendet på bloggen att ta form. TdF gula detaljer såklart!
Min blogg kommer till störstadel att handla om cykling i olika former, både på proffs och amatörnivå, träning, tävling och självklart en heldel tankar och funderingar.