Äntligen, bilder och text från KBCKs eminenta Gran Canaria-resa! För en dryg vecka sedan kom vi hem från 8dagar i de Canariska bergen. Jag, Micke, Calle och Danne inklusive Katrin tog en charter med Fritidsresor till Maspalomas, charterhelvetet på jorden, lite sunkigare och mer nergånget än vad jag mindes det. Det blev en lärorik vecka för Katrin som fick lära sig allt om Gloryhole och getter.
Jag hade bokat ett hotell med fint inkörda sängar, tre stjärnor enligt Fritidsresor. Frukostbuffén innehöll enbart snabba kolhydrater, kvällsbuffén var oätlig och groggarna innehöll mer sprit än groggvirke, precis som det ska vara.
TUIfly flög oss säkert till Charterön nummer ett, Gran Canaria
Kvalitetsmusik och stora drickapaketet, KBCK laddar inför bergscyklingenVi hade hyrt cyklar hos Free-Motion, Cannondale Super Six, nya och fina men värdelösa utför. Dom verkade tyvärr bara ha två lägen, ingen sväng eller full sväng. Balansen som de flesta andra märkescyklar har saknades helt.
Vi landade strax efter lunch och direkt efter det att vi hade slängt av väskorna på hotellet tog vi en taxi bort till cykeluthyrningen. En kort Test tur med diverse skruvande på cyklarna följde. Jag och Calle tog en liten backe mer än de andra och drog upp till Fataga i bra fart.
Calles rygg var en vanlig syn den här veckan
Påväg upp mot Fataga
Undertecknad har inte fått tillräckligt med sol under vinternDag två blev den första riktiga cykeldagen, jag, Calle, Micke och Danne trampade iväg. Farten var god och vi blev bara omkörda av en annan cyklist under vår runda på dryga 12mil, Andreas Klöden susade förbi strax innan Mogan. Det var ok, han har ju trots allt varit både två och tre i Tour de France. Vi passerade en hel hög med andra cyklister.
Calle påväg ut mot kustvägen
Micke påväg uppför
Vi tog en proffsfika på en lokal bar efter det att vi blivit förnedrade av Klöden uppför
KBCK i blandade uniformer
Serpor
Jag la mig bakom och väntade på att någon skulle spricka
Danne exploderade och jag fick användning för kamerans zoom för att lyckas få med honom på bildMicke tog sitt eget tempo uppför den brantaste delen, Danne körde tills han exploderade istället. Vi tog en lunch i Ayacata där Danne och Micke valde att rulla hemåt medan jag och Calle fortsatte upp till Crand Canarias top, Pico de Nivês och den militära radaranläggningen.
Någon öl till lunchen slank ner innan vi tog oss an toppen
Uppe i nationalparkens pinjeskog
Utsikten från Pico de Nivês
Calle förevigar utsiktenDag tre var det dags för vilodag med lite kortare rundor för de andra medan jag och Calle tog närmaste vägen upp till toppen för att sedan köra ner mot Ingenio och susa hem i medvinden efter kusten. Härligt att bara segla med i 50-60km/h på slätan, utan att anstränga sig det minsta.
En sketen hyrcannondale
På väg upp från Fataga
Calle gillar helt plötsligt berg
Calle fick leka modell påväg ner mot IngeioDag fyra var det dags för en ny stigning för mig, Vally of Tears. Jag hade bara sett profilen på datorskärmen innan och visste att det skulle bli jobbigt. Jag och Calle, som hade kört den stigningen tidigare, tog kustvägen tillsammans med Micke som valde att styra upp mot Soria istället för att följa med oss.
Mot San NicolasJag har svårt att beskriva Vally of Tears. Jag har kört en mängd olika alpstigningar men ingen av dessa är i närheten av lika brant och jobbig. Jag fick göra något som jag sällan gör uppför, jag fick stå och bryta cykeln uppför på lättaste växeln i flera kilometer. Jag ville ha min Trek, och inte hyrcykeln och jag ville ha skugga. Stanna för att hämta andan var inte att tänka på, då hade jag behövt vända neråt för att ens kunna starta.
Här var det brant och då hade det inte börjat på riktigt ens
GAH!
Sista biten planade ut och var riktigt vacker. Teneriffa i bakgrundenNerförskörningen från Ayacata hem till hotellet var otroligt skön. Några öl och ett par GT var ännu bättre.
Dag fem styrde vi allihopa upp mot Soria. Gruppen splittrade sig lite när jag hittade några Norrmän och ett gäng tyskar att jaga för att sedan köra av rullen. En tvåmilsförning satt fint som start på dagen. Jag och Calle körde före de andra från Soria och vidare uppåt.
Slätan innan Soria-stigningen. Calle, Katrin och Micke.Dag sex lyckades vi lura med oss Danne upp i Vally of Tears. Det var nästan helt Calles bedrift. Jag och Calle tog den längre vägen runt den brantaste delen, fler mil och fler höjdmeter för oss men lite snällare för benen. Danne fick kämpa sig uppför den brantaste delen själv.
Calle stod för farthållningen
Vally of Tears, från andra sidan av dalen
Någon tapper människa försökte sig faktiskt på att bo härJag var ganska trött och sliten och fick släppa Calles rulle lite nu och då. Tills vi hittade ett par andra cyklister att jaga. Då fick Calle ta mitt hjul istället. Motivation är nyckeln till det mesta. Vi kom självklart ikapp, trots att dom höjde farten när dom såg oss. Norrmän!
Mitt vänsterknä havererade strax efter Tjeda och jag kunde i princip bara stå upp och trampa, vissa vinklar var inte bra helt enkelt. En rest av Danne satt i Ayacata och väntade in oss, vi sänkte varsin Cola innan vi rullade hem till hotellet igen.
Sista dan med cykling tog vi alla en kortrunda. Micke, Katrin och Danne rullade iväg mot papegoj/delfinparken, och körde självklart fel, vilket tydligen var mitt fel. Jag och Calle to gen lite längre sväng upp till San Bartalomé och vidare ner till Santa Lucia, mina ben kändes bättre igen efter att ha varit på ständig nergång under veckan men knäet gjorde att jag inte kunde trycka, patetisk fart men fina vyer och en bra avslutning på veckan.
Calle fick ta sitt eget tempo mot Santa Lucia
Jag och Calle hittade några stackar getter sista dagenTack för en bra vecka även om jag går på någon sorts antiinflammatoriskt från husläkaren fortfarande, knäet är lite fucked och jag har inte tränat mer än en löprunda den senaste veckan.
Charteridyll?Det här gör vi om igen, men då gärna med ett annat resmål än Gran Canaria, den ön får gärna dom tjocka charterturisterna ha för sig själva.
Veckan enligt Garmin:
Dag 1Dag 2Dag 3Dag 4Dag 5Dag 6Dag 7Sen åkte vi hem.
Kvalitetsmusik och stora drickapaketet, KBCK laddar för att komma hem till snönTUIfly flög oss säkert till även på hemvägen
