Benet höll

Igår kväll gav jag mig ut i mörkret på den första joggingrundan på 5veckor, sedan jag trampade ner i ett hål som nu mera är igen asfalterat. Jag gav mig ut på den vanliga rundan, ca 7km, näsan mot norr de första kilometrarna, mot det snöblandade regnet och vinden. Foo Fighers pumpande ut ur lurarna, "What if I say I will never surrender? What if I say I'm not like the others?".

Det går förvånansvärt bra, regnet berör mig inte, benet känns bra. Jag närmar mig slutet på rundan, uppför Kungsängens brantaste backe, 14%. Nu går det segt, de 5veckorna utan ett enda löpsteg gör sig påminda. Jag gör nog ett par fina grimaser uppför backen, tur att det bara är jag som är ute. "Could I act like you, and put a smile on my face. Not even for a second, would I lie to myself. Too many things are missing, and there's a tear in my eye. It's not a question or an answer".

Rundan är tillsist slut, 27minuter, jag brukar göra den på 25, det var bättre än vad jag förväntat mig. Runt halvtimmen hade jag gissat på innan jag startade. Idag, danefter så känns benet fortfarande ok, inte 100% men ok. Idag blir det en timme eller två på trainern istället. Nästa joggingrunda får nog vänta en vecka, eller till på lördag.