Trött och less

I fredags vaknade jag med träningsvärk i mage och axlar utan att ha tränat. Konstigt. På kvällen blev träningsverken lite värre, ett gäng KBCKare orsakade diverse gapskratt på LB.

I söndags höll jag bokstavligt talat på att flyga av vägen när jag tränade. Varför är det alltid sidamot när jag cyklar själv? Sidamot är värre än regn.

Igår sket jag i att träna och låg på soffan med en Bruichaddich och lyssnade på Elvis och i dag var jag upe före tuppen, strax innan 4 för att åka till Skeppshult och köpa in cyklar för nästa säsong. 90mil och ett par hundratusen senare är jag hemma igen, träningen får vänta tills imorgon. Jag har pumpat däcken iaf.
Förra söndagen var det Ride of Hope, en cykeltävling eller rättare sagt en cykeltur till förmån för Barncancerfonden. Vädret var kanon och mycket trevligt folk slöt upp. Jag skulle tippa att vi var runt 250 cyklister som rullade från Uppsala till Stockholm. Den enda floppen var att "snabbgruppen" snittade en bit under 30km/h, förra året låg vi på dryga 40km/h till uppsamlingen för den gemensamma målgången.
Jag fick tom banningar för att jag drog för hårt, det har aldrig någonsin hänt tidigare. Även om det inte är en tävling på någotsett så anser jag att en snabbgrupp måste kunna hålla 30+, speciellt när det finns fler grupper att välja på. Det som höll mitt humör uppe var just att det var för den goda sakensskull. Det börjar bli dax att byta bromsklossar :) Dagen avslutades perfekt med en veteöl, eller kanske två innan jag och Danne cyklade hem. Vi passade på att köra lite grusväg med racerhojarna inför Glasriketresan. Då blir det tävling iaf.
Är det Nypan eller fotografen som är ur fokus?