
















Jag hade aldrig varit på Gran Canaria tidigare, så det var en ny upplevelse. Hela ön kändes som ett Magaluf, fast hundra gånger mer slitet. Det kändes som om befolkningen gett upp hoppet, ön var i förfall. Som tur var så är ön en bra plats att cykla på, backarna är branta och långa, precis som jag gillar dem. Det var första gången som jag har hyrt en cykel för träningsbruk, cykeln var över förväntan bra. Jag och Niklas hade tur och fick våra Cannondale SIX uppgraderade till SuperSIX. Vi Hyrde cyklarna på Free-Motion, bra grejer hade dom men service var knappast deras starka sida. Jag fick ett par insex-nycklar i handen för att justera till cykeln och börjar skruva på sadelklämman, blir avbruten av butiksbiträdet "You muzt use ze tourqwränch when you adjust itz a carbonnnnfiberbike", så ge mig din fucking momentnyckel då! När Patrik klagade på bromskraften i sin bakbroms fick han svaret "Don't break then". Tillsist, efter andra eller tredje återbesöket bytte dom bromsvajern men sket i att byta bromshöljet som orsakade felet eftersom dom hade mätt upp att det var inte där friktionen var, amatörer.
Cyklingen var bra, trots allt regn. Jag tror att det regnade 5 av 6 cykeldagar plus att det blåste något otroligt i vindbyarna. Om jag klagade lite på Free-Motion precis så var deras service en 10poängare i jämförelse med kvaliten på de canariska kockarna. Man åker inte till Cran Canaria för förstklassiga maten, de trevliga städerna, eller den goda service nivån. Man åker till Gran Canaria för att cykla, vandra, spela golf, eller supa ner sig. Nästa gång så åker jag till något annat ställe med plusgrader när vi har en meter snö.
Tack för resesälskapet Niklas och Patrik!