I DiNottens sken

Jag är precis hemkommen efter en kort runda i mörker, den första för säsongen i konstant mörker. Det är höst nu. Jag var den enda cyklisten som var ute och trampade i mörkret, alla andra låg troligtvis hemma i soffan och kollade på Idol eller något annat menlöst tv-program.

En fördel med att cykla på kvällen är helt klart lugnet, mindre trafik och min belysning får de flesta andra trafikanter till att tro att jag är en motorcykel så de tar ut ordentligt vid omkörningarna. I dagsljus hade vägens självutnämnda härskare, suv-ägarna, slickat mina armbågar med sina backspeglar.


Idag var jag dock ingen motorcykel, benen var trötta och ur form. Farten var som bortblåst men det var en skön kväll att rulla det korta Bålsta-varvets 42km.

Utan en bra belysning, både fram och bak, hade jag inte get mig på ens en runda i den här längden i mörker. Min baklampa ger ett starkare sken än vad de flesta cykelpendlarsvenssons har fram, för att inte tala om DiNotten fram. I nästa vecka ska jag dock prova en annan frambelysning, det blir intressant att se hur pass bra den är då den ligger betydligt lägre i pris.