KnymPFFffs

Idag var det en perfekt höstdag för en liten cykelrunda. Sol och klarblå himmel. Jag kom iväg lite sent och hade svaga ben idag. Allt berodde på att jag var otroligt stark igår kväll. Dessutom hade jag för mycket kläder på mig, som vanligt. Kilometrarna rullade på i maklig takt på nästan bilfria vägar.



På hemvägen fick jag syn på dagens enda andra cyklist. En liten röd, vit, svart prick i slutet av golfbanan. Självklart satte jag ner händerna i bocken och började jaga ikapp. Tappade bort honom ett tag, antagligen tog vi olika väger genom/runt Bro. Vid brandstationen kom jag ikapp.

Han såg lite snabb ut med höga kolfiberhjul och en flådig cykel så jag gick inte förbi i fullfart utan gled sakta förbi. Självklart bet han sig fast på min rulle. Jag försökte få fram honom en gång men gav upp det försöket. Motvinden var sådär jobbig. I Aspviksbacken fick jag nog av att leka hjälpryttare och behöll plattåknings farten i backen. Det flämtades som en sliten blåsbälg bakom mig och plötsligt kom det ett knymPFFffs bakom mig, luften måste gått ur honom, tätt följt av ett riktigt Campagnolorassel. Det där ljudet som alltid uppstår när någon försöker växla lite för många växlar åt gången på en campakittad cykel. Kikade bak och han var ett par meter bakom. Jag kastade i en högre växel och så ställde jag mig upp och höjde farten lite till. Dagens enda kränkning var fullbordad. Det är sånt här som kan förgylla ett träningspass.

Avslutade med tre backspurter uppför lillsjöbacken för att straffa benen lite.