Badrumsvågen står på måttliga 72,6kg, en normal vikt för min längd men det har inte alltid varit så. Jag har aldrig varit överviktig men min kropp har haft mer eller mindre fett, just nu är det mindre än vad det har varit på länge.
Jag har alltid tränat men ibland har det kommit saker emellan, skador, arbete, skola m.m. Det största avbrottet jag har haft från regelbunden träning var när jag startade mitt företag, de tre första åren tog det all min tid plus lite till. Jag levde på snabbmat, konditionen var kass. Ibland var det veckor mellan träningspassen. Vågen stod på lite mer än idag, runt 76kg men procenten fett i kroppen var betydligt högre än idag.
Vändpunkten kom, våren 2006, när vi satt på vårt vanliga lunchställe, jag hade beställt en Hawaii med bea, en riktigt dålig kombination. Jag åt bara halva, skrapade bort såsen, struntade i kakan till kaffet. Dagen efter beställde jag en ny racercykel, inte för att jag inte hade någon tidigare, jag bara kände att allt skulle vara nytt. Cykeln kom två veckor senare, en vacker spanjorska i lätt och styv svart väv. Den 19juni 2006 fick hon testa på den svenska asfalten för första gången. Det gick lätt, farten var god, trotts den bristande träningen de senaste 3-åren. Har man engång väl lärt sig att cykla glömmer man det aldrig.
Sedan den 19juni 2006 har det aldrig blivit färre än tre träningspass i veckan, förutom vid förkyling. Det ska aldrig bli färre pass. Jag äter mer mat än tidigare men betydligt nyttigare. Nu kryper det i kroppen om jag inte har tränat på ett par dagar, jag måste cykla. Vikten i siffror bryr jag mig egentligen inte om även om jag kan träna bort mer fett. Nu äter jag en pizza igen, någon gång ibland, men jag hoppar över Bearnaisen.
1 kommentar:
Pizza är ett jäkla påhitt. Ibland käkar jag det med det är inte ens en gång/mån.
Näe, tacka vet jag husmanskost. :o)
//Skogling
Skicka en kommentar