Cykla i en åtta

Det är något visst med soloturer, det finns ingen att gömma sig bakom när det blåser och man får själv setill att farten hålls uppe. I morse så styrde jag upp mot Älvdalen på Kanonvägen och sen ner på den västra sidan av älven, över Spjutmodammen och ut på riksväg 70 igen. Det är en jäkligt tråkig väg så jag svängde snabbt av igen mot Björkafäbod och hem till Våmhus igen. Jag hade tänkt sluta dagens tur med den rundan, dryga 6mil men benen kändes bra så jag fortsatte åt Orsahållet och trampade mig upp till Grönklitt, idag igen.
De första 4-5km är ganska lätta och går utmärkt att köra på stora klingan med bra fart.Den andra delen är brantare och mer oryttmisk, sitta och stå, sitta och stå. Jag glömde att ta med Garminen så jag vet inte riktigt hur brant det är men jag skulle gissa på en snittlutning på ca 4% och en maxlutning på dryga 10%. Jag blir iaf trött innan jag är på toppen.
Jag rullade neråt och mötte den enda andra träningscyklisten för dagen, ganska gåligt på ca 12mils cykling. Hon såg inte ut att ha hjälp av sina högprofilshjul i vinden uppför. Det såg tungt ut. Min energi började också sina så jag svängde av mot Orsa och en våffla på Kompaniets "nya" våffelstuga.
Med ny energi cyklade jag vidare mot Mora, himlen öppnade sig självklart och inga regnkläder hade jag med mig. Den illgula Newline jackan fick duga i motvinden. Jag måste sy in ärmarna, den fladdrar som ett segel i motvinden.
Jag cyklade igenom Mora och vände upp mot Våmhus igen. Fin medvind och regnet avtog och farten ökade och jag var snabby hemma igen. Drygt fyra timmars cykling. Kaffe och bulle i mål.