Glasriketresan

I lördags så cyklade jag Glasriketresan med start och mål i småländska Kosta. Jag, Danne, Johan och Patrik hade bilat ner kvällen innan. Åsa och Henrik åkte ner på eget håll. Det hade varit en trevlig tillställning om det inte hade stått en vägarbetsskylt i vägen. Det var inte riktigt så många cyklister till start som jag trodde att det skulle vara.
Patrik, Johan och Åsa innan start i Kosta.
Motionsgruppen innan start.
Endel motionärer hade smugit sig in i eliten och proffsens startled.

Efter bara 8km så kraschades det. Jag tror att det berodde på de många ”nybörjarna” som kunde följa med tätgruppen då det inte gick så snabbt i starten. Någon glömde helt enkelt att varna för en skylt som stod ute på asfalten. Jag låg fint inbäddad i klungan när folk började falla runt mig. Själv klippte jag den nu välta skyltens fot med framhjulet och fick en flygtur och landning välvärdig ett RyanAir plan. Som tur var flög jag så pass långt så jag landade i diket. Det gick inte riktigt lika bra för dem som gled på asfalten. Själva vurpan i sig var inte så farlig, det var cyklisterna och cyklarna som damp ner ovanpå mig som gjorde ont.

Jag reste mig upp när det kraschats klart runt mig. Det såg ut som om det gått riktigt illa för en kille i Saxo Bank-kläder, jag tror att det var han som fällde skylten. Troligtvis så gick hans nyckelben. Jag trasslade ut min cykel ur röran och tryckte tillbaks flaskorna i ställen. Jakten på klungan började. Fältet sprack av totalt vid vurpan. Jag fick ganska snabbt en svans med ett tiotal icke dragvilliga cyklister på min rulle. Jag trampade på i några kilometer tills vi nästan var ikapp en större grupp, då attackerade två tomtar från min rulle och spurtade ikapp. Jag hade inte riktigt bena just då för att följa med. Robban(?) löste av mig i front och vi slet oss ikapp. Det visade sig att det var gruppen där resten av mitt resesällskap hade hamnat i, Åsa, Johan och Patrik var alla med här. Jag stod över några förningar innan jag började hjälpa till med dragjobbet igen. Efter någon mil såg vi svansen på karavanen bakom tätgruppen.

Samma två tomtar attackerade ikapp igen. Jag och de andra nötte oss in i karavanen där jag hittade en bra rulle att följa upp i klungan. Det är inte varje dag man ligger på ett Pro Tourproffs rulle. Det var dock bara kortvarig hjälp. Strax innan dagens första spurtpris gick det helt enkelt för fort i klungan och jag släppte. Jag väntade in tre cyklister och vi jagade på tillsammans och kom ikapp den ena cyklisten efter den andra. Vissa kunde följa med oss men andra hade bränt sig och föll bara rakt igenom.

Små slingrande vägar.
Vägarna var kanonfina och vi rullade på i ganska bra fart in på det första gruspartiet. Där sprack vår grupp av och jag och en annan kille gick lite snabbare än de andra. Mitt vänstra lår började strula i slutet av gruspartiet. Jag vet inte om det var för att jag hade landat på något eller något som landat på mig. Ramen hade också fått sig en duktig smäll av en cykel som damp ner ovanpå den. Polar mätaren fick sig också en redig kyss i vurpan men den fungerade. Magneten i framhjulet var dock borta så jag visste inte riktigt hur långt vi hade cyklat.

Jag hade inte bråttom längre och stannade i en depå för att fylla på sportdryck. Patriks grupp kom ikapp och jag väntade på att de skulle fylla sina flaskor. Vi rullade vidare mot Kosta och slutet av den första av två loopar. Jag klev av vid varvningen.
Ganska snart så passerade Åsa på sin jakt mot segern i damklassen som hon också knep.

Johan bröt också han vid varvning, bristande energi.

Danne, jag och Johan rullade bort till sista depån som låg vid dagens sista grusparti.
Christoffer Stevensson(Capinordic) leder Thomas Lövgren(Cykelcity). Lövgren skulle senare stå som segrare efter att Stevensson blivit deplacerad till andraplatsen efter protester och jurybeslut.

Alexander Wetterhall(MagnusMaximusCoffee) jagar tätduon men slutar trea.

Två killar från Kalas blir pacade av sin egen servicebil genom de sista gruspartiet, fult kört.

Henrik gör ett av få ingripanden i servicedepån.

En sliten Patrik stannar till i depån för att få en flaska sportdryck.

En spräckt Polarklocka.

En sprucken(?) ram, den knäpper och knakar olustigt när jag står upp.

Förutom de materiellaskadorna så gick det bra. En ram, pulsklocka, framväxel och en storklinga får räknas som förbrukade. Själv är jag bara lite skrapad och har ett par blåmärken.

Jag skulle vilja tacka Per Edgren mfl på velo.se för en fin tävling. Det behövs lite finslipning men Glasriketresan kommer att bli en riktig höjdartävling. Jag kommer tillbaka till de smålänska skogarna nästa år igen.