La gara delle foglie morte

"De döda lövens tävling", poetiskt. "La gara delle foglie morte" är smeknamnet på årets sista stora landsvägstävling, Giro di Lombardia. Det är den sista tävlingen i ProTour för i år och kanske den sista ProTour tävlingen någonsin. Giro di Lombardia är ett avslut på säsongen men också ett avslutande av karriären för många cyklister. Iår var det tänkt att Michael Boogerd skulle avsluta en lång och framgångsrik karriär som cyklist, nu blir det tyvärr inte så då Boogerd ådrog sig en knäskada i förra veckan.

Om precis ett år så kommer en annan extremt framgångsrik cyklist att hänga upp cykeln förgått. Paolo Bettini avslutar i och med Giro di Lombardia 2008 sin cykelkarriär. Den tvåfaldige världsmästaren har också vunnit Lombardiet runt två gånger, 2005 och 2006 och han har stora chanser att vinna igen. Själv så hoppas jag på en annan segrare då jag efter bråken runt VM i Stuttgart inte anser att Bettini är den förebild som sporten behöver. Nu vet jag inte vem jag ska hålla på, jag har haft några favoritcyklister genom åren, Pantani, Jalabert, Virenque, Zabel, Basso, Vino och Valverde. Alla stora cyklister, alla indragna i olika dopingaffärer.

Jag vet inte om jag vågar hålla på någon specifik cyklist längre, jag borde nog inte göra det men jag kommer alltid att göra det. Imorgon hoppas jag att Oscar Freire vinner och att Evans försvarar sin ProTour-ledning över Valverde.

Zabel tillbaks i magenta?

Erik Zabel, sjufaldig vinnare av Tour de France poängtröja avslöjade idag att han bryter sitt kontrakt med Team Milram vid årsskiftet, ett år innan hans kontrakt löper ut. Det har länge ryktats om att T-Mobile vill kontraktera Zabel för att ha honom som tävlande coach och mentor till lagets unga spurtare, Gerald Ciolek och Mark Cavendish.

Frågan är varför ett så hårt kritiserat lag som T-Mobile vill anställa en f.d. fuskare. Erik Zabel erkände tidigare iår att han under Tour de France 1996 använt sig av erythropoietin, mer känt som EPO. Just T-Mobile har fått hård kritik för två positiva dopingtester under säsongen och för att man har f.d. cyklister i lagledningen som erkänt användande av dopingklassade preparat under sina aktiva karriärer. Att anställa Zabel kan vara ett stort misstag för laget och för sporten.

Trotts tidigare fusk så gillar jag Zabel som cyklist, jag har alltid gjort det. Jag var t.o.m. så naiv att jag trodde att om det fanns en cyklist som var ren i klungan så var det just Erik Zabel. Nu har han bara erkänt användandet av erythropoietin vid ett ända tillfälle men det räcker för att klassas som doping och han kommer alltid att vara en fuskare i många människors ögon. Det är få som kommer att se honom som den hjälte och nationalidol som han var fram till erkännandet våren 2007. Det är få som kommer att komma ihåg att Zabel tränar flest mil per år av alla ProTour-cyklisterna.

Jag tror att vi under 2008 kommer att få se Zabel i de magentafärgade laget igen, tävlande i de tävlingar som han vill tävla i. Om det är rätt eller fel? Jag tycker att det är rätt, andra kommer att tycka att det är fel.

(Bilden är från prispallen i Paris 1996, Virenque, Riis och Zabel, den är vald med omsorg)

Extra Bearnaise, tack!

Badrumsvågen står på måttliga 72,6kg, en normal vikt för min längd men det har inte alltid varit så. Jag har aldrig varit överviktig men min kropp har haft mer eller mindre fett, just nu är det mindre än vad det har varit på länge.

Jag har alltid tränat men ibland har det kommit saker emellan, skador, arbete, skola m.m. Det största avbrottet jag har haft från regelbunden träning var när jag startade mitt företag, de tre första åren tog det all min tid plus lite till. Jag levde på snabbmat, konditionen var kass. Ibland var det veckor mellan träningspassen. Vågen stod på lite mer än idag, runt 76kg men procenten fett i kroppen var betydligt högre än idag.

Vändpunkten kom, våren 2006, när vi satt på vårt vanliga lunchställe, jag hade beställt en Hawaii med bea, en riktigt dålig kombination. Jag åt bara halva, skrapade bort såsen, struntade i kakan till kaffet. Dagen efter beställde jag en ny racercykel, inte för att jag inte hade någon tidigare, jag bara kände att allt skulle vara nytt. Cykeln kom två veckor senare, en vacker spanjorska i lätt och styv svart väv. Den 19juni 2006 fick hon testa på den svenska asfalten för första gången. Det gick lätt, farten var god, trotts den bristande träningen de senaste 3-åren. Har man engång väl lärt sig att cykla glömmer man det aldrig.

Sedan den 19juni 2006 har det aldrig blivit färre än tre träningspass i veckan, förutom vid förkyling. Det ska aldrig bli färre pass. Jag äter mer mat än tidigare men betydligt nyttigare. Nu kryper det i kroppen om jag inte har tränat på ett par dagar, jag måste cykla. Vikten i siffror bryr jag mig egentligen inte om även om jag kan träna bort mer fett. Nu äter jag en pizza igen, någon gång ibland, men jag hoppar över Bearnaisen.

El Chupete

Carlos "El Chupete" Sastre gick igår imål som total 2a i Vuelta a España. Det här blir en kort hylning till den 32-årige Madrid-sonen som alltid placerar sig väl i de stora tourerna utan att synas eller höras i media.

Förra året körde han alla tre tourerna, Girot som hjälpryttare åt Ivan Basso, touren och Vueltan som kapten för sitt danska lag, CSC. Placeringssiffrorna talar sitt tydliga språk, Girot(43), Touren(3) och Vueltan(4). I år skippade han Girot för att sattsa helhjärtat på Touren och hemma tävlingen, Vuelta a España. Resultaten blev åter bra, Touren(4) och Vueltan(2). Trotts alla fina placeringar vet ytterst få svenskar vem den tystlåtne spanjoren är. En pall placering i världens största, årligen återkommande sport arrangemang är inte stort nog för att få uppmärksamhet här i cykelns U-land.

Det jag beundrar Sastre för är att han kämpar på i det tysta, utan några kända diva later, han vinner nästan aldrig men han är trotts det nästan alltid med i toppen, han kämpar, sliter och ger aldrig upp. Tempotkörningen är hans stora akilleshäl, det är där han förlorar segern i treveckors-loppen, visst han har blivit bättre och förbättrar sig ständigt, det räcker inte för att vinna Tour de France men nästa år står han överst på prispallen i Madrid.

Så där ja!

Nu börjar utseendet på bloggen att ta form. TdF gula detaljer såklart!
Min blogg kommer till störstadel att handla om cykling i olika former, både på proffs och amatörnivå, träning, tävling och självklart en heldel tankar och funderingar.

Här ska det byggas en blogg när jag hittar en minut eller två. Först ska jag bara fixa till utseendet lite.