Mallorca i oktober

Jag är nyss hemkommen från Mallorca, efter en vecka i sol och värme med mycket cykling var det en liten chock att sätta sig på pendlaren i två plusgrader i morse.

Jag åkte med Merida Sverige och Stian Sport som hade bjudit in sina återförsäljare till Mallorca för att presentera 2011 års modeller i dess rätta miljö. Förutom cykling var det en heldel produktgenomgångar av SRAM, Rock Shox, Merida, Shimano och Hutchinson som alla hade representanter på plats.

Eftersom många cykelhandlare trivs bäst i baren så kunde vi andra hålla oss på toppmodellerna för kommande år. Meridas nya Reacto är en mycket trevlig cykel, speciellt nerför.

Rejdar, Kristoffer och Jon påväg upp mot Calvia

Jag och Jon vid Deja

Port Soller

Påväg upp mot Piggen

Merida Reacto på toppen av Piggen

Port Antrax

Kustvägen

Medicinskåp?

Merida Reacto Team

Calle leker fotograf

Cyklarna fick vila medan jag, Calle och Eysten åt lunch i Valldemosa

76mil samlade jag ihop på 6dagars cykling, i perfekt cykelväder.

Crosspremiär

I onsdags hakade jag ner min vintercross från väggen, slängde av dubbdäcken och monterade av skärmarna. På med ett par andra hjul och ett par crossdäck. Det var första gången Meridan hade crossdäck sedan jag lyfte upp den ur lådan, dagen innan första Oetzin förra året. Jag och förberedelser hänger inte riktigt ihop.

Provturen fick bli på lördagen, de 32km hemifrån Kungsängen ut till Kärsön där Vallhall crossen skulle köras. Jag höll på att krascha vid Brommaplan då jag inte fick loss skon ur höger pedalen, fjädrarna hade rostat ihop av saltet från i vintras.

Jag tiggde till mig lite olja av Thomas i Cykloteket-tältet och lossade fjäderspänningen så mycket det bara gick. Nu satt jag bara stenhårt men med lite vilja så kunde jag komma loss.

Jag var anmäld till rookieklassen, Super Speczial klasse, sportklassen på MTBspråk. Jag fick duktigt med stryk i tävlingen men det var kul. Det kommer att bli fler crosstävlingar och då ska jag ha pedaler som går att klicka ur i farten och ett grövre mönstrat bakdäck. Det blev slirigt i leran, att stå upp var inte att tänka på. Jag slutade 12a av 20 startande och klarade mig från att bli varvad men fick varva ett par tre stycken. Det var fler än jag som var utanför asfalten för första gången.Jag i sandlådan. Foto: Patrik Skolling Möller

I den riktiga tävlingen hade Magnus Darvell lekstuga och skaffade sig en stor ledning med ett imponerande ryck redan på första varvet. Svenkemästaren till lika Northwave CX-cup ledaren Jens Westergren slutade tvåa tätt följd av Mattias Nilsson och Mikael Salomonsson.Magnus Darvell leder stort

Den jagande gruppen tog inte in någon tid

Jag vet inte vad som krävs för att ordna ett litet öltält, lite grillad korv och burgare men det hade varit väldigt trevligt med lite sånt på tävlingsområdet och det skulle locka lite mer publik. Jag hade en egen liten hejarklack på plats, dom, precis som jag, var smarta nog att själv bära med sig ett par belgiska öl.Tävlingsområdet på Kärsön

Det är jobbigt med cross


Och så lite från proffsvärlden:
Idag bröt Cadel Evens sitt kontrakt med Silence-Lotto, ett år innan kontraktet skulle ha gått ut. Evens nya lag blir det storsatsande BMC-Racing team som bland annat rekryterat cyklister som Alessandro Ballan, George Hincapie, Karsten Kroon och Marcus Burghardt. Jag trodde nog att de skulle nöja sig med att satsa på inbjudningar till vårklassikerna men det är tydligt att de siktar högt, mot Tour de France. Men vem ska hjälpa Cadel i bergen?

Det är just uppbackningen i bergen som Evens klagat på i Silence-Lotto som till 2010 förstärkt laget med Daniel Moreno, en duktig klättrare som bland annat har en top10 placering från årets Vuelta under sitt bälte. Sedan tidigare har också Lotto Matthew Lloyd och Jurgen Van Den Broeck under kontrakt, båda klättrare utav rang. Nu hamnar han i ett lag som nästan helt saknar bergscyklister.

En annan fråga är om laget kommer till Tour de France. De måste förlita sig på en inbjudan av ASO som ibland är riktigt långsinta. BMC racing team har nämligen samma lagledning och ett par sponsorer kvar sedan Phonak eran då Landis blev ifråntagen segern p.g.a. ett positivt dopningsprov för testosteron. Time will tell.

Madone

Jag har fått låna en Trek Madone 5.5 Preformans ram och gaffel. Allt lackat i en röd som hade fått en Ferrari att bli avundsjuk. Ikväll blev det premiärtur då den nya och längre sadelstolpen dykt upp. Ramen ska vara 58cm men trotts den extralånga sadelstolpen så har jag ingen marginal att gå på med mina 185cm. Sadelstolpen står 2mm under maxmarkeringen när den är lagom hög. Jag kommer att komma tillbaka till den där sadelstolpen lite senare.
Trek Madone 5.5 mörkerkittad.

Trek bygger alla sina finare/USA-tillverkade Madone cyklar i två varianter. Preformans och PRO. Preformance har ett par centimeter högre styrhuvud är den racigare PRO-modellen. Jag hade lämnat en distans kvar under styrtappen, den ska bort.

Treken är bekväm, de flesta vibrationer försvinner och cykeln känns stadig. Långt ifrån lika racig, rapp och nervös som min kraschade Merida. Preformance modellen är inte den snabbaste cykeln på marknaden, mycket beroende på sittställningen, det den är riktigt bra på är klättra, bakhjulet är klistrat i backen även när man står ganska långt fram och bryter. Preformance är en bra ram för dom som vill cykla långt och sitta bekvämt. Jag skulle välja PRO-modellen och i 60cm för att få en lite längre ram och kanske lite marginal på sadelstolpen.

Sadelstolpen ja, det är en historia för sig. För oss som gillar att använda fina sadlar med kolfiberrails så är den som min vänn Andy sammanfattade det, efter att ha kikat på mitt problem "Useless". Andy ska dock få bygga om min stolpe lite så att den fungerar, han jobbar i en mekaniskverkstad så det bör inte vara något problem att fåtill en vettig lösning. Klämman är designad för att enbart klara sadlar med metalrails. Skumt på en cykel för dryga 50loppor. Den som har konstruerat sadelstolpen förtjänar en pungspark.
Kontaktytan med railsen blir minimal och trycket ojämt. Det är omöjligt att montera sadeln rakt.

Sadeln hamnar lite snett, bilden ljuger lite, det är mm det handlar om.

Jag ska bara lösa sadelproblemet och sen ska Madonen få bekänna färg ordentligt. Mitt knä måste bara läka lite till, jag kan fortfarande inte trycka på ordentligt.

Premiär i vårsolen

Idag blev det premiär i dubbel bemärkelse. Både för den nya cykeln och för kortkort i Sverige. Den nya hojen fungerar fint men jag hade monterat styret någon mm snett, det känns lite i ena axeln efter 8mils cykling i propagandaväder. Ett rullsnitt på 37,7km på jungfrufärden, jag var glad, cykeln var rapp och styv. Meridan väger in på strax under 6,5kg inklusive pedaler, dubbla flaskställ och polarsensor.

Merida Scultura Evo

Jag kränkte en klunga hofare brutalt uppe på I1. De satt och söndagsåkte i solen så jag passade på att kränka dem rejält i en av de sega backarna. Dom såg mig inte när jag kom glidande bakifrån så jag ställde mig upp och accelererade. Satte mig ner med perfekt timing med händerna uppe på styret och gled förbi dem i 40knutar uppför.

Om det inte hade varit för den årliga påskmiddagen med släktingarna hade det blivit en lång runda, det var en sån där dag då man kan cykla hur långt som hälst, konstant leende.

Jag sörjer fortfarande Flandern resan, men för att hedra en av de få riktiga cykelnationerna i värden så blev det den flamländska-mästartröjan idag.