Inomhus

Idag var det dax för säsongens första inomhusträning. Det blev enkelt en 4x4 med Flandernrunt på TVn och Metallica ur högtalarna. Det hela började inte så bra, jag hade helt glömt bort att jag punkterade på sista trainerpasset förra året. Ja ni läste rätt, jag punkterade på trainern. Fick fixa det lite snabbt samtidigt som jag försökte uppdatera min knäppa digitalbox. Digitalboxen blev fixad på typ hundrade försöket, bakhjulet på första.


Jag passade också på att inviga ett par nya cykalskor, Bontrager Race X Lite. Riktigt smutta, jag ska bara exprimentera med InForm sulan lite så blir det nog kanon.

Trainer och Paris-Tours

I morse ringde klockjävelen 7:00, jag hade tänkt följa med på Bålsta CKs söndagsrunda. Termometern visade 1.2grader och det regnade ute, jag drog ner rullgardinen och gick och la mig igen.

Efter lunch monterade jag ihop trainern för första gången för året, jag hade egentligen inte tänkte göra det för än i november. Veckans uppgradering packades också upp, Elites ljuddämpande gummimatta. Lite svårt att säga om den är bra eller inte, den kostar 5gånger så mycket som Tacx-matta såg jag nu i efterhand. Troligtvis är det nästan samma sak. Jag pumpade upp trainerhjulet och slängde på det på Treken.


Paris-Tours skulle visas på Eurosport så träningen fick vänta till 15 då sändningen skulle börja. Tennisen drog självklart över då det passade på att visa den eminenta prisutdelingen och tacktalet. Fuck vad tråkigt damtennis är, eller tennis i största allmänhet faktiskt. Snooker och kast med liten oval boll är mer intressant.

Det var sjukt varmt, fyra 750ml flaskor gick åt, 3liter vatten på strax under två timmar. Den kommande veckans uppgradering blir en fläkt.

Paris-Tours vanns av Philippe Gilbert som överlistade en något snabbare Tom Boonen på upploppet. En ganska avslagen tävling. På lördag blir det bättre, då är det Giro di Lombardia som är säsongsavslutningen för de stora tävlingarna.

När jag ändå är igång om stora tävlingar så går det en massa rykten om Giro d'Italias och Tour de France bansträckning för nästa år. Om hälften av rycktena är sanna så kommer Girot att vara överlägset Touren igen. Vad sägs om bergstempo uppför Plan de Corones grusvägar, höga bergspassager över Gavia och Mortirolo, målgång på toppen av den superbranta Zoncolan som har en snittlutning på 11,9%.

Det sägs också att man kommer att cykla på grusvägarna som används i Monte Paschi Eroica där Thomas Lövkvist är regerande mästare.

Oktober den 14 släpps Tour de France bansträckning och den 24e släpps Girots sträckning.

I mörker och kyla

Det börjar bli kallt ute nu, speciellt under de tidiga morgontimmarna. Jag tycker själv att det är svårt att välja kläder. Jag hatar att frysa och klär mig därför ofta för varmt så efter ett tag så börjar svetten lacka.

Idag skulle jag egentligen inte tränat, det blev 12mil i propagandavädret igår, regn och nästan storm. Under dagen kom det dock ett paket från Danmark, fullt med jackor bl.a. en ny modell på regnjacka, tight och tunn utan att vara fladdrig. Jag stal givetvis med mig en hem trots att det inte regnade idag. Andningsförmågan hade säljaren hos leverantören påstått var på topp. Alla ni som tränar även om det regnar vet ju hur det brukar vara med regnjackor, man kör en vindjacka istället.


Jag gav mig ut på en liten sväng för att testa, termometern visade på 7grader och OK-flaggorna visade på svag vind. Det blev en kort runda, ca 1h 10min, lilla Bålstarundan. Jag tryckte upp pulsen för att se vad andnignen i jackan gick för. Hemma igen var understället, som var det enda jag valt att ha på mig under, nästan tort. Klart godkänt för en runda med en medelpuls på 164slag/min. Det återstår att se hur bra den är i regn.

Fy fan vad mörkt det börjar bli. Dags att ladda batterierna till den riktiga lampan.

Hur dum får man va?

Så tänkte jag när jag rullade förbi SATS i Kalmarsand nu på kvällen, vara inne och svettas när man kan vara ute. Antagligen tänkte folket på löpbanden "Hur dum får man va?" när de såg mig rulla förbi.


Cykeln börjar kännas bra, det är "bara" sadelstolpen som fortfarande är riktigt jäkla kass, trots att jag har varit på och filat på den. Det är bättre nu men konstruktören av den där stolpen borde se sig om efter ett annat jobb. Jag hoppas att sadeln sitter kvar de 40milen som skall avverkas i helgen. Om inte stolpen är tillfixad på 2010års Madone så köper jag mig en annan ram.

Jag mötte inga andra cyklister under dagens pass heller. Konstigt. Undrar om det är jag eller SATSmänniskorna som har rätt?

Madone

Jag har fått låna en Trek Madone 5.5 Preformans ram och gaffel. Allt lackat i en röd som hade fått en Ferrari att bli avundsjuk. Ikväll blev det premiärtur då den nya och längre sadelstolpen dykt upp. Ramen ska vara 58cm men trotts den extralånga sadelstolpen så har jag ingen marginal att gå på med mina 185cm. Sadelstolpen står 2mm under maxmarkeringen när den är lagom hög. Jag kommer att komma tillbaka till den där sadelstolpen lite senare.
Trek Madone 5.5 mörkerkittad.

Trek bygger alla sina finare/USA-tillverkade Madone cyklar i två varianter. Preformans och PRO. Preformance har ett par centimeter högre styrhuvud är den racigare PRO-modellen. Jag hade lämnat en distans kvar under styrtappen, den ska bort.

Treken är bekväm, de flesta vibrationer försvinner och cykeln känns stadig. Långt ifrån lika racig, rapp och nervös som min kraschade Merida. Preformance modellen är inte den snabbaste cykeln på marknaden, mycket beroende på sittställningen, det den är riktigt bra på är klättra, bakhjulet är klistrat i backen även när man står ganska långt fram och bryter. Preformance är en bra ram för dom som vill cykla långt och sitta bekvämt. Jag skulle välja PRO-modellen och i 60cm för att få en lite längre ram och kanske lite marginal på sadelstolpen.

Sadelstolpen ja, det är en historia för sig. För oss som gillar att använda fina sadlar med kolfiberrails så är den som min vänn Andy sammanfattade det, efter att ha kikat på mitt problem "Useless". Andy ska dock få bygga om min stolpe lite så att den fungerar, han jobbar i en mekaniskverkstad så det bör inte vara något problem att fåtill en vettig lösning. Klämman är designad för att enbart klara sadlar med metalrails. Skumt på en cykel för dryga 50loppor. Den som har konstruerat sadelstolpen förtjänar en pungspark.
Kontaktytan med railsen blir minimal och trycket ojämt. Det är omöjligt att montera sadeln rakt.

Sadeln hamnar lite snett, bilden ljuger lite, det är mm det handlar om.

Jag ska bara lösa sadelproblemet och sen ska Madonen få bekänna färg ordentligt. Mitt knä måste bara läka lite till, jag kan fortfarande inte trycka på ordentligt.

-11,3grader men varma fötter

Jag lovade att återkomma med en liten rapport om värmesulorna. Nu har jag testat dem vid två turer, i söndags och idag. Söndagens tur var riktigt kall, när jag startade visade min termometer på -11,3grader.

Jag styrde iväg mot Örsundsbro, en tur på totalt sett 7mil. Jag vände redan vid Yttergrans kyrka, så turen blev dryga 4mil. Det var inte för att fötterna frös, sulorna gjorde sitt jobb. Problemet var att vattnet i Camelbak-slangen frös, soppatorsk helt enkelt.

Ispropp!

Batteripacket har 3lägen för effekten, jag körde på läge 1 som ska hålla sulorna ca 37grader varma i 20timmar . Läge 2 ska ge 45grader i ca 12timmar. Läge 3 tror jag aldrig att jag kommer att behöva. Fötterna höll sig varma. Sulan i storlek Large(42-43) passade utmärkt i mina Shimano MW80 vinterskor i storlek 44. Jag var lite orolig för att sladdarna skulle vara ett problem men de är riktigt tunna och känns inte alls. Sladdarna hade dock ha varit längre så att batteripacken inte behöver vara på foten. Batterierna presterar enligt bruksanvisningen bäst i +10grader eller varmare. Jag hade mina på utsidan av skoskyddet på söndagsturen. Idag tog jag ett lite tunnare skoskydd som är lite mer elastiskt där det funkar att ha batteriet på insidan. Det ser bättre ut och troligtvis fungerar det bättre i kyla plus att batteriet slår av om det kommer vatten i kontakten.


Förutom att vattenslangen frös så är det inga problem att cykla i -10grader, inte med den måttliga fart jag höll i alla fall. Om det hade gått snabbare så hade jag antagligen frusit i ansiktet. Jag måste leta reda på isoleringen till vattenslangen, jag har en liggande någonstanns i min oordning.


Vägarna var fina och torra i söndags. Idag var det inte lika fint, brunt och kletigt på de stora saltade vägarna.

23mm i januari

Jag längtar redan nu efter sommaren, slippa trassla med skoskydd och handskar. Hur många lager ska jag ha på mig idag? Min kropp gillar inte kylan, den föredrar värme. Om jag någon gång blir snuskigt rik så kommer jag inte att tillbringa vintrarna i Stockholm. Södra Spanien, Sicilien eller Kanarieholmarna skulle passa mig bättre. Ett klimat som tillåter helcarbon åretrunt.

Idag var jag på Skidsport i Bromma och inhandlade värmesulor och batteripack för att driva sulorna i 20timmar och hålla dem 37grader. Det kostade en slant, men om de fungerar bra så är de värda dubbla priset.

De ska testköras imorgon. SMHI utlovar -12grader och lätt vind. Jag har siktat in mig på en tur upp till Örsundsbro, det är ca 7mil totalt.


Igår kväll satt jag och sorterade lite bilder i datorn. Då hittade jag den här, tagen den 27januari 2008:

Helcarbon och 23mm däck i januari! Just nu ser det inte ut som om det blir några 23mm däck den här månaden.

Så här såg vägen ut på nyårsafton 2008, och så ser den fortfarande ut:

Jag undrar när jag får rulla snabbt och lätt på mina välpumpade 23or igen.