måndag 23 januari 2012

Myspys

Dagens myspys i vardagsrummet. Trainern fick bekänna färg(nåja). Axeln/nyckelbenet börjar kännas ok, i alla fall så länge jag inte står upp och trampar. Dagens pass blev ett helt vanligt 2x20, inget speciellt på något sätt men jag ska försöka tvinnga mig själv i någon sorts form till mitten av Februari, det blir svårt utan distanspassen. Men det har jag ju gjort en gång förut, då var det dock inga proffs jag skulle flänga runt i bergen med och nästan tre veckor mer tillgodo.

Dagens pulskurva

lördag 7 januari 2012

Solsken och en spricka

Matte bjöd in till en guidad runda i Roslagen på trettondagen. Eftersom jag var ledig och inte kände för att cykla runt Bålsta så anslöt jag utan för tidningstryckeriet i Akalla dit åtta andra cyklister också kom rullande. Efter lite skitsnack så rullade vi iväg, genom Sollentuna och ut på de små och fina vägarna. Eftersom halva Sverige var bakfulla och redan hade glömt sina nyårslöften så var vägarna tomma.

Matte och Mollo tar en förning

Vädret var också på topphumör. Vinden var snäll och solen var glad. Milen rullade på i lagom tempo, dubben surrade mot den stundtals snöbeklädda asfalten. Bara Calle trotsade vintern och körde odubbat. Nypan hade fortfarande känningar av sitt felande knä och valde efter ett tag att svänga av hemåt. Jag hoppas det blir kurrant snart.

Staffan, Vic, Calle, Henrik, Mats och Mats ligger och myser på rulle

Efter en dryga fem mil klantade jag till det och gick på Micks bakhjul/skärm och dök i backen, mitt på en raksträcka. Det var både tur och skicklighet från dom som låg bakom att lyckas undvika att bli indragna i vurpan. Det gick inte särskilt snabbt men jag fick lite ont i vänster knä och axel men jag var uppe på cykeln igen. I den första backen efter vurpan så kände jag direkt att allt inte var som det skulle. Normatsett så står jag alltid upp i korta och branta backar men jag kunde inte häva/ta stöd med vänster arm så det blev till att sitta ner resten av rundan som ändå rullade på hyggligt. Benen var trots allt ok.

Småvägar. Bilden stulen av Henrik. Foto: Henrik Öijer

När jag väl var hemma och skulle få av mig cykelkläderna så förstod jag att det var mer än någon mjukdel som hade fått sig en smäll. Den välbekanta smärtan av trasigt ben. Min mamma skulle ha födelsedagsfika under eftermiddagen så jag sköt upp läkarbesöket tills idag. Efter ca tre timmar på akuten så konstaterades en spricka i nyckelbenet. Under dom tre timmarna så hade jag kontakt med personalen i max 10min, om någon undrar över det här med vårdköer så kan jag ge ett litet gratistips hur de skulle kunna halvera dem på ett år. Ta bort kaffemaskinen från personalrummet.

Det var faktiskt samma sak som förra gången jag var där, då stod dom hängandes runt disken och snackade skit med varandra medan patientkön i väntrummet växte.

En spricka i nyckelbenet lämnas utan åtgärd. Det gjorde mitt nyckelbensbrott också, då benet gick i fyra delar. Det är, två år senare, fortfarande inte helt bra och det ser förjävligt ut. Då propsade jag på att det skulle skruvas ihop, läkaren sa att det inte var nödvändigt. Så här i efterhand är jag ännu mer övertygad om att jag hade rätt och han fel.

Från dagens besök fick med mig en mitella och ett gult gummiband som jag tydligen ska rycka lite i ibland. Båda ligger i soporna vid det här laget.