P/(aero+m(h*s+1))-F=V

Jag har köpt en Elite trainer med wattmätare för att motivera mig till att träna bättre under vintern. Wattmätarn är också det ända sättet att jämföra sig med andra utan att tävla. Jag kan också jämföra mina träningspass på ett annat sätt än tidigare. Förut kunde jag bara följa pulskurvan, nu kan jag efter träningspasset jämföra snitteffekten med medelpulsen för träningspasset för att sedan kunna jämföra med tidigare pass. Förutsatt att jag har cyklat samma program så kan jag se hur min form är och om jag har en bra och eller dålig dag, det gick inte med enbart pulsklockans hjälp.Jag har självklart läst på lite om hur många watt en bra proffscyklist kan utveckla, max och medel. Jag har kunnat konstatera att Robbie McEven skulle flyga ifrån mig i en spurt, praktiskt taget cykla i åttor runt mig på en upploppsraka. Tyvärr så finns det inte så mycket data som jag har lyckats hitta på nätet. Armstrong, Landis och McEven finns det en hel del om, framförallt Landis. Under Tour de France 2006 använde han sig av ett nav med inbyggd wattmätare, ett CycleOps PowerTrap nav.

1h i Floyd's fart
Under etapp17 snittade Landis 281Watt under 5h och 23min. Det var den etappen då han körde in all tid han tappat på etapp16. Lite matt var jag efter att ha druckit några Coresendonk och en Underlig jul, som är en underlig ale, kvällen innan. Floyd hade ju druckit JD, eller hur det nu var. Efter uppvärmning i ca30min börjar jag mitt lilla amatörtest. Wattmätarn pendlar mellan 260-320Watt. Det är jobbigt, ingen fartvind som kyler, värmen är det största problemet trotts att det bara är 12grader i mitt förråd. 281Watt är faktiskt inget problem att hålla under 1h, trainerns dator visar en snitteffekt på 283watt.

Det är egentligen ingen större bedrift, Floyd snittade en bit över 400watt på de båda tempoetapperna. På etapp17 drog han ifrån klungan uppför Col des Saises, en stigning där han snittade 395Watt under 37min. Klungan med Sastre, Conego, Pereiro m.fl snittade 380Watt. Uppför Col des Aravis tog klungan in tid medan Landis drogifrån igen uppför Col de la Colombiere för att sedan förlora tid uppför Cote de Chatillon och Col de Joux Plane.Det var inte uppför som Floyd var överlägsen, det var i utförskörningen som han byggde upp det mesta av sitt försprång som ledde till etappsegern.

Det Floyd gjorde den varma dagen i juli var riktigt starkt, det påstådda(?) tillskottet av testosteron gjorde varken från eller till just den dagen. Det jag gjorde på trainern är nog varken bra eller dåligt utan snarare en medelgod prestation. Det är mycket lättare att hålla ett jämt och högt watttal i konstant motlut vilket trainern simulerar än att göra det på en väd då du ibland inte trampar.

2008 Bergsgetensår

De stora tourerna har brutit sig ur ProTour(PT) och bildar nu en egen serie som kallas Grand Tours(GT) där även klassiska tävlingar som bland annat Paris-Nice, Milano- San Remo och Paris - Roubaix ingår. Det här betyder att det internationella cykelförbundet(UCI) inte kommer att ha någon makt över vilka lag som kommer till start. De 18 PT lagen som varit garanterad en startplats måste nu förlita sig på arangörens ger dem en startplats. På de stora etapploppen kommer det att vara 20lag till start.

Även om det störrsta lagen inte längre är garanterade en startplats så kommer GT att vara den nya huvudcirkusen för cykelsporten. Ordningen på tävlingarna kommer att vara den samma som tidigare år, Girot, Touren och Vueltan. 2008 kommer en bergsget att vinna alla de stora tävlingarna trotts att Girot har fler antal temopkilometer än tidigare. Sorry Evens, Leipheimer och Menchov, 2008 är inte erat år. 2008 tillhör dem som gillar när bergetstoppen skymmer himlen, Sastre, Riccó, Andy Schleck, Cunego m.fl. 2008 är ert år.

Giro d'Italia börjar med ett lagtempo i Palermo. Under tävlingen ska cyklisterna också ta sig igenom två tempoetapper på 36 respektive 24km och ett 14km långt bergstempo uppför Plan De Corones.



The Queen stage(etapp15): Berg på berg på berg. Ingen vila ingen ro. Pentacchi kommer inte att gilla etapp 15. Dagen börjar uppför och den kommer att sluta uppför. En perfekt etapp för cyklister som Leonardo Piepoli, Simoni och Riccó.

The King stage(etapp20):

Mer klassisk än den 20:e etappen i 2008 års giro är svår att hitta i Italien.

Dagen börjar med 70km slätåkning innan klungan når foten av Passo di Gavia, en klättring på 18,9km och snittlutning på 7,2%. Efter en följande nerförskörningen når man nästa klassiska stigning, Passo di Mortirolo, 12,8km lång med en snittlutning på 10,3%, nerförskörningen efter toppen är mycket svår och går på smala vägar.

Slutsegrare 2008 blir något överaskande Riccardo Riccó.

Tour de France 2008 har en varierad bansträckning men jag kommer att sakna prologen. Här kan det bli ett konstigt startfält med en gissningsvis 15 PT-lag, Slipstream och fyra franska smålag.

The Queen stage(etapp 10):

I touren liksom i girot har man under 2008 valt att ta med flera klassiska stigningar som är välkända av både cyklisterna och publiken. Både Queen och Kunga etappen består av stigningar som varit med många gånger tidigare. Etapp 10 startar i Pau som har hållit etappstarter 61 gånger tidigare och målgång sker uppe på Hautacam efter en 17,3km lång stigning med en snittlutning på 6,8%. För att komma till Hautacam måste cyklisterna först ta sig uppför Col du Tourmalet som är 17,7km lång och har en snittlutning på 7,5%.

The King stage(etapp 17):

Målet är beläget uppe på toppen av Alpe-d’Huez som använts som mål 25 gånger tidigare i Tour sammanhang. Innan den sista stigningen börjar så kommer cyklisterna att passera än av tourens högsta punkter Col du Galibier på 2645meters höjd över havet, efter en lång nerförskörning som enbart bryts av den lilla knixen uppför baksidan av Col du Télégraphe kommer man till Col de la Croix de Fer. Snabbast uppför den 13,9km långa 7,9% branta stigningen uppför Alpe-d’Huez är Damiano Cunego som var tvåa här 2006. Ingen kommer att slå Marco Pantanis rekordtid från 1997 på 37min och 35sek i år häller.

Slutsegrare 2008 blir Damiano Cunego.

Vuelta ciclista a españa 2008 är också klättrarnas tävling, en av de svåraste stigningarna som använts i etapplopp de senaste 20åren finns med i 2008års upplaga, Alto de L’Angliru. Som vanligt är det få tempokilometer i Vueltan.

The Queen Stage(etapp 8):

Fyra katigoriserade stigningar, en andrakategori, två första kategori och en utanför kategori. Under etapp 8 passerar man den högsta punkten under Vueltan Puerto de la Bonaigua på 2070meter över havet.

The King Stage(etapp 13):

Här kommer cyklisterna att få ta sig ann den svåraste stigningen under 2008års GT, Alto de L’Angliru. Målgången på etappen är belägen nära L’Anglirus topp. Stigningen har bara använts tre gånger tidigare och är på sina brantaste ställen 23,6% och en snittlutning på 9,6%. Det kommer att bli 12,9km slit uppför.

Slutsegrare 2008 blir Alejandro Valverde.

Benet höll

Igår kväll gav jag mig ut i mörkret på den första joggingrundan på 5veckor, sedan jag trampade ner i ett hål som nu mera är igen asfalterat. Jag gav mig ut på den vanliga rundan, ca 7km, näsan mot norr de första kilometrarna, mot det snöblandade regnet och vinden. Foo Fighers pumpande ut ur lurarna, "What if I say I will never surrender? What if I say I'm not like the others?".

Det går förvånansvärt bra, regnet berör mig inte, benet känns bra. Jag närmar mig slutet på rundan, uppför Kungsängens brantaste backe, 14%. Nu går det segt, de 5veckorna utan ett enda löpsteg gör sig påminda. Jag gör nog ett par fina grimaser uppför backen, tur att det bara är jag som är ute. "Could I act like you, and put a smile on my face. Not even for a second, would I lie to myself. Too many things are missing, and there's a tear in my eye. It's not a question or an answer".

Rundan är tillsist slut, 27minuter, jag brukar göra den på 25, det var bättre än vad jag förväntat mig. Runt halvtimmen hade jag gissat på innan jag startade. Idag, danefter så känns benet fortfarande ok, inte 100% men ok. Idag blir det en timme eller två på trainern istället. Nästa joggingrunda får nog vänta en vecka, eller till på lördag.