Fulkina

Förra helgen cyklade vi till Fulkina aka Dragongate utanför Älvkarleby, det var andra året i rad som vi gjorde samma tur men med en helt annan rutt. Upp till Gimo var vägarna kanonfina, bra navigation av Johan och Magnus. Vi lunchade i Gimo, det blev en burgare som var sådär, den ville inte riktigt lägga sig tillrätta i magen och min energi tröt men återkom efter stoppet i fulkina. Ibland var tempot mördande med hastigheter en bit över 40km/h under långa sträckor. Danne och Toni var både starka och snabba, speciellt Toni som trots en vådlig vurpa, skevt bakhjul och skrapade knän höjde tempot i varje förning.

Hemvägen rullade på fint, trots motvind. Klungan höll ihop fint, mina ben var bättre än på vägen upp. Johan och Magnus stod för navigationen igen. Det var riktigt fina vägar när vi närmade oss Heby kommun, slingriga små vägar med lite trafik. Det blev ca 1mil på en grusväg som var i bättre skick än en normal cykelbana i Stockholm.

Jag var såpass sliten så det blev inte så många bilder från min egen kamera så jag lånar ett par av mina följeslagare för helgen.

Vi rullar på i morgondimman. Foto: C. Tillmann

Magnus är glad medan Toni och Danne inspekterar skadorna efter en klungvurpa där Toni, Tillman, Mollo och jag gick i backen.

Toni var den som blev värst skadad i vurpan.

Johan ser lika förvånad ut som förra året, fulkina är en märklig plats.

Viktor i Fulkina.

Dragon Gate skall bli ännu större och ännu märkligare, här beskrivet på märklig svenska.

Jag och Danne ser slitna ut. Foto: J. Mölleborn

Plötsligt tog asfalten slut. Foto: J. Mölleborn

Nils guidar oss ner på småvägarna till Örsundsbro. Foto: J. Mölleborn

Andra bloggningar om samma tur:
Johans blogg
Tillmanns blogg
Johans bilder
Viktors bilder

Tack alla för en god tur!

Imorgon bär det av till Motala för inköp av ännu fler cyklar till nästa säsong.

Jag har dessutom hittat en lösning på mitt sadelproblem, Bontraget hade delen som jag behövde. Hela 12 dollar kostade den :-) Vi får se när den dyker upp.

Hur dum får man va?

Så tänkte jag när jag rullade förbi SATS i Kalmarsand nu på kvällen, vara inne och svettas när man kan vara ute. Antagligen tänkte folket på löpbanden "Hur dum får man va?" när de såg mig rulla förbi.


Cykeln börjar kännas bra, det är "bara" sadelstolpen som fortfarande är riktigt jäkla kass, trots att jag har varit på och filat på den. Det är bättre nu men konstruktören av den där stolpen borde se sig om efter ett annat jobb. Jag hoppas att sadeln sitter kvar de 40milen som skall avverkas i helgen. Om inte stolpen är tillfixad på 2010års Madone så köper jag mig en annan ram.

Jag mötte inga andra cyklister under dagens pass heller. Konstigt. Undrar om det är jag eller SATSmänniskorna som har rätt?

Madone

Jag har fått låna en Trek Madone 5.5 Preformans ram och gaffel. Allt lackat i en röd som hade fått en Ferrari att bli avundsjuk. Ikväll blev det premiärtur då den nya och längre sadelstolpen dykt upp. Ramen ska vara 58cm men trotts den extralånga sadelstolpen så har jag ingen marginal att gå på med mina 185cm. Sadelstolpen står 2mm under maxmarkeringen när den är lagom hög. Jag kommer att komma tillbaka till den där sadelstolpen lite senare.
Trek Madone 5.5 mörkerkittad.

Trek bygger alla sina finare/USA-tillverkade Madone cyklar i två varianter. Preformans och PRO. Preformance har ett par centimeter högre styrhuvud är den racigare PRO-modellen. Jag hade lämnat en distans kvar under styrtappen, den ska bort.

Treken är bekväm, de flesta vibrationer försvinner och cykeln känns stadig. Långt ifrån lika racig, rapp och nervös som min kraschade Merida. Preformance modellen är inte den snabbaste cykeln på marknaden, mycket beroende på sittställningen, det den är riktigt bra på är klättra, bakhjulet är klistrat i backen även när man står ganska långt fram och bryter. Preformance är en bra ram för dom som vill cykla långt och sitta bekvämt. Jag skulle välja PRO-modellen och i 60cm för att få en lite längre ram och kanske lite marginal på sadelstolpen.

Sadelstolpen ja, det är en historia för sig. För oss som gillar att använda fina sadlar med kolfiberrails så är den som min vänn Andy sammanfattade det, efter att ha kikat på mitt problem "Useless". Andy ska dock få bygga om min stolpe lite så att den fungerar, han jobbar i en mekaniskverkstad så det bör inte vara något problem att fåtill en vettig lösning. Klämman är designad för att enbart klara sadlar med metalrails. Skumt på en cykel för dryga 50loppor. Den som har konstruerat sadelstolpen förtjänar en pungspark.
Kontaktytan med railsen blir minimal och trycket ojämt. Det är omöjligt att montera sadeln rakt.

Sadeln hamnar lite snett, bilden ljuger lite, det är mm det handlar om.

Jag ska bara lösa sadelproblemet och sen ska Madonen få bekänna färg ordentligt. Mitt knä måste bara läka lite till, jag kan fortfarande inte trycka på ordentligt.

Kvällsrunda

Jag tog en liten sväng nu på kvällen, mest för att rulla ur bena. Kroppen var stel och mör på sina ställen men det är snart helt bra igen. Det var bara jag ute och cyklade. Varför är det bara jag som är ute i mörkret? Mörkercykling är speciellt och ganska så avslappnande. Jag funderade mest över vilken ram som ska få ersätta min Merida. Trek? Colnago? Kanske Gary Fishers nya? Eller så blir det en ny Merida.

En konstig måne över Varpsund.